Vart tog kafferasten vägen?

TED-talks är en underbar resurs för att kicka igång hjärnan. Jag råkade hamna på följande föredrag vilket gjorde att jag fick en flashback.



För ett antal år sedan var jag på en klassresa med en 9:a i Danmark där vi hade ett utbyte med en dansk klass. En klassresa är ofta en historia som kostar mycket pengar samt att det är alltid problemet med att vad händer på natten. Skall man dessutom följa alla tidsregler etc så hamnar man ofta i problem.

Det vi gjorde var att våra elever bodde hemma hos sin danska värdklass, antingen ensamma eller i par hos olika värdfamiljer. Vilket gjorde att de fick inblick i hur det var i ett annat land verkligen hands on. Vi hade privilegiet att en av klasslärarna var busschafför och hans fru drev en bussfirma så varje morgon började med att han körde en lång tur ut på landet till alla familjerna och plockade upp våra elever och de danska eleverna. Efter varje dags aktiviteter så körde han "hem" alla eleverna igen.

Förutom att detta blev väldigt lyckat så var det en sak som danskarna gjorde som jag saknade i Sverige, nämligen den gemensamma kafferasten. I Sverige har vi alla dessa fantastiska schemläggningsprogram som gör att vi kan utnyttja alla lokaliteter och personal på "optimalt" sätt. Problemet är att jag tycker att det inte är optimalt då vi numera har fått ge avkall på gemensam informell mötestid. Möjligheten att kunna mötas informellt är en förutsättning för kreativitet och utveckling. Är detta en anledningen till att skolan numera utvecklas relativt långsamt?