Vart tog kafferasten vägen?

TED-talks är en underbar resurs för att kicka igång hjärnan. Jag råkade hamna på följande föredrag vilket gjorde att jag fick en flashback.



För ett antal år sedan var jag på en klassresa med en 9:a i Danmark där vi hade ett utbyte med en dansk klass. En klassresa är ofta en historia som kostar mycket pengar samt att det är alltid problemet med att vad händer på natten. Skall man dessutom följa alla tidsregler etc så hamnar man ofta i problem.

Det vi gjorde var att våra elever bodde hemma hos sin danska värdklass, antingen ensamma eller i par hos olika värdfamiljer. Vilket gjorde att de fick inblick i hur det var i ett annat land verkligen hands on. Vi hade privilegiet att en av klasslärarna var busschafför och hans fru drev en bussfirma så varje morgon började med att han körde en lång tur ut på landet till alla familjerna och plockade upp våra elever och de danska eleverna. Efter varje dags aktiviteter så körde han "hem" alla eleverna igen.

Förutom att detta blev väldigt lyckat så var det en sak som danskarna gjorde som jag saknade i Sverige, nämligen den gemensamma kafferasten. I Sverige har vi alla dessa fantastiska schemläggningsprogram som gör att vi kan utnyttja alla lokaliteter och personal på "optimalt" sätt. Problemet är att jag tycker att det inte är optimalt då vi numera har fått ge avkall på gemensam informell mötestid. Möjligheten att kunna mötas informellt är en förutsättning för kreativitet och utveckling. Är detta en anledningen till att skolan numera utvecklas relativt långsamt?

Interaktiva tavlor

Något som verkligen har varit hypat i min mening under de senaste åren är detta med interaktiva tavlor. Personligen så är jag inte så imponerad av dessa, visst de har sina fördelar men i en skola med begränsade resurser så ser jag inte interaktiva tavlor som något som har högsta prioritet för vår verksamhet.

Anledningen till att jag är negativ till interaktiva tavlor är flera (hemskt vad jag låter negativ i min blogg, jag som är så positiv till it...). För det första så handlar det om pengar. För priset av ett klassrum med interaktiv tavla kan vi få 3 klassrum med projektor. Med enbart projektor kan jag i praktiken åstadkomma nästan lika mycket som med en interaktiv tavla. Varför det? Jo i praktiken så används dessa tavlors interaktiva funktioner väldigt lite. Enligt en pilotpedagog som var med i den nationella gruppen för utveckling av Smartboardens funktioner så ansåg hon att inte en enda av de arbetssätt som pilotpedagor runt om i sverige föreslog behövde en interaktiv tavla. "Man hade klarat sig lika bra med endast en projektor".

En interaktiv tavla har samma problematik som en vanlig tavla, att pedagogen ser in i tavlan istället för att ha ögonkontakt med sina elever. Detta gör det svårare att kolla av om eleverna är med på banan eller inte om det som man försöker lära ut. Dessutom står man som pedagog ivägen för texten, vilket inte är så pedagogiskt.

Jag har hört många som säger att de interaktiva tavlorna är väldigt bra för de små barnen, men för mig så är de små barnen små... Dvs de når inte upp till tavlan, ett litet men ack så viktigt problem.

Då jag reser runt hela sverige och föreläser så kommer jag i kontakt med interaktiva tavlor med jämna mellanrum. Det som jag då finner positivt är att jag med hela kroppen kan visa var jag trycker och klickar på tavlan. Men jag finner också ett antal problem. Först och främst så handlar det om kalibrering. Hittills har jag aldrig träffat på en tavla som är korrekt kalibrerad, kanske har jag haft otur men det är ett faktum att det första man måste lära sig är hur snett man måste klicka på tavlan för att man skall träffa där man vill. Det andra är textinmatning. Då ingen tavla är korrekt kalibrerad så är textinmatning en mardröm, jag brukar alltid efter ett par försök återvända till ett vanligt tangentbord, då det går betydligt fortare, även om jag bara skall skriva ett ord med 5 bokstäver.

Det som jag rekommenderar är att man först och främst satsar på att ge alla tillgång till en projektor, det ger betydligt mer för pengarna. I Kungälvs kommun har vi nu en projektor i alla hemklassrum i skolan samt på alla utom 2 förskoleavdelningar och jag anser att det är betydligt bättre att alla har en projektor än att en tredjedel hade fått en interaktiv tavla och resten stått utan. Genom att alla rum har en projektor behöver en pedagog inte vara orolig när han/hon behöver byta sal, de kan alltid göra samma sak ändå.

Istället för dessa pengaslukande monster så ser jag hellre att projektor kombineras med en tablet pc eller en tryckkänslig skrivplatta. En tryckkänslig trådlös skrivplatta kan jag skicka runt i klassrummet så att alla kan vara med. Oavsett om jag är kort eller har ett rörelsehandikapp som hindrar mig att använda hela den vanliga tavlan.

Med satsningen på en dator till varje elev så kan man dessutom skapa interaktivitet via Elluminate som finns i Fronter. Där kan man dela ut tavlan till den eller de elever som man vill skall kunna visa saker på whiteboarden.

Jämförelse av textredigeraren i Fronter och PingPong

Efter att ha testat runt lite med text redigeraren i PingPong och jämnfört med motsvarande funktion i Fronter så slås man av de stora likheterna, det är verkligen inte mycket som skiljer.

Fördel PingPong:
En sak som jag uppskattade i Pingpong var att den visade inbäddade objekt med en ikon. I Fronter är det verkligen frustrerande att man inte kan se att det finns en inbäddad film eller vad det nu är och att man följaktligen måste gå in i html koden för att ta bort ett inbäddat objekt.

Fördelar Fronter:
Fronter har inte många (6) teckensnitt men PingPong har endast ett teckensnitt, så här vinner Fronter. En annan sak som jag verkligen uppskattar i Fronter är möjligheten att spela in ljud i ett text dokument. En underbar funktion, speciellt för språklärarna.

Diskussionsforum

Alla lärplattformar har en funktionalitet för diskussionsforum är denna ersättningsbar av andra sociala mötesplatser?

Jag skulle vilja säga att att lärplattformernas diskussionsforum är delvis ersättnigsbara men de kan inte ersättas av andra sociala mötesplatser. I den vanliga undervisningssituationen så anser jag att lärplattformarnas miljö erbjuder en diskussionsyta där det är klart vem som är vem, vilket jag anser är viktigt för lärsituationen. Genom att använda andra externa sociala tjänster så riskerar man hela tiden att de som postar inte är de de utger sig för att vara. Dessutom så erbjuder lärplattformerna på flaggor som visar att det har hänt eller inte hänt något i själva verktygen. Eleven behöver inte kajka runt bland "32 olika platser" för att kolla status.

Åter igen faller jag tillbaka till min ursprungspost i bloggen där jag tycker att det är viktigt att man med säkerhet vet vem som gör vad och att jag i de flesta fall inte ser en poäng med att andra kan se in i verksamheten.

GR Fronter

Igår hade vi vårt senaste möte inom gruppen för Göteborgs Regionens Fronterkommuner.

Som vanligt var det intressant att möta alla de kunniga IT-pedagoger som finns i gruppen men denna gång var det speciellt intressant då de flesta i större eller mindre utsträckning har börjat med varsin dator i undervisningen. (varsin dator är det namn som bl.a. Stenungssunds och Kungälvs kommun använder för begreppet en-till-en)

Det generella intrycket från de första veckorna är att det hela i stort sett har förflutit bra med relativt få problem. Det känns som att lärarna generellt idag är mycket mer taggade för att jobba med datorn som ett stöd i sin undervisning än vad de var bara för ett eller två år sedan.

Det som är uppenbart efter de första veckorna är att det har blivit mycket lugnare på skolorna jämfört med tidigare och att vikten av en lärplattform har blivit tydlig för lärarna. På Mimers hus i Kungälv ökade antalet inloggningar med 400% i augusti månad nu när eleverna har fått egna datorer. Vi går en spännande framtid till mötes!

Många timmar blir det

Sitter på ett hotellrum i Mariestad på väg till en adminkurs som jag skall hålla på Ekhamraskolan. När man är på så mycket resande fot som jag är så uppskattar man verkligen den moderna tekniken som gör det möjligt för mig att hantera många av mina normala arbetsuppgifter via nätet.

Så enkelt att logga in och hantera de flesta felanmälningar och frågor som jag får via e-posten, 40+ mejl i inkorgen när jag igår kom till hotellet och naturligtvis tar detta sin lilla tid att gå igen allt men samtidigt så känns det himla skönt att inte ha den högen liggandes när jag kommer tillbaka till Kungälv.

JW Player

Ibland vill man kunna visa video i en lärplattform men man vill inte att filmen skall vara publik och då är inbäddning via YouTube och Vimeo inte något val. Nyligen hittade jag emellertid ett bra altenativ i JW player.

JW Player är en open source produkt som har blivit en av mina favoriter under senare. Dels behöver man lägga upp deras spelare (swf-fil) och dels så måste man ju ha en videofilm som måste vara i flv format. Själv använder jag iWISoft's filkonverterare för att skapa flv filer. Många andra produkter på marknaden klarar inte av att även konvertera ljudet i filmer.

Med dessa två filer på plats så behöver man sedan använda embed-kod. Deras webbplats ger många exempel på olika inställningar som man kan göra i embed-koden så att man kan bestämma bakgrundsfärg etc.

Samma företag har också en spelare för att skapa bildspel från bilder. Här är det betydligt mer arbete då man behöver skapa en xml-fil med adresserna till varje bild som man vill lägga upp i bildspelet.